Jag har ridit den häftigaste hästen i hela mitt liv idag.
Wildthing!
Han är stallets buspojk, sex år och redan en stjärna
inom hoppningen, hoppar allt och river aldrig.

Att slänga upp en ny ryttare på hans rygg är alla
här lite skeptiska till då han gärna testar ryttarna
lite hur säkra dom är sadeln. Det handlar om full galopp
när man är halvvägs upp i sadeln, bocksprång eller
bara allmänt vildskuttande.

Men idag så bad Jochen mig att rida honom, så lite
pirrigt var det att stå där på väg upp i sadeln och veta
att man är helt själv i stallet (förutom snickaren i byggnaden bredvid)
om någonting skulle hända.

Jag tog sats från pallen och hoppade snabbt upp i sadeln,
ett bocksprång, jag får inte tag i stigbygeln, takt in i ridhuset
följt av några fler bocksprång, fortfarande bara en stigbygel.

Efter kanske fem minuters takt/bock/halvgalopp så lugnar
busfröt ner sig och förvandlas till världens underbaraste häst.
Galoppombyten på rakt spår, öppna, sluta, skänkelvikningar,
ja, han lärde mig rätt så mycket den där hästen.
Hur det ska kännas när aaaaaallting stämmer.
JAG ÄR KÄR.



Willie.