Leunora har tidigare haft en remontnosgrimma
och varje gång hon har tyckt något har varit jobbigt
har hon öppnat munnen och kommit undan.

Idag fick jag idén att testa en Aachennosgrimma på henne
(En engelsk nosgrimma med en rem runt munnen).

Sagt och gjort, och när det blev jobbigt kunde hon inte längre
gapa. Hon var lite arg där ett tag och studsade lite överdrivet
mycket, men nu kommer hon inte undan och jag tror att det
här kan bli bättre i längden. Hon måste bara lära sig att
acceptera det först.

När hon väl accepterade stödet ett fåtal steg som hon då och då gjorde
så fick jag en helt annan känsla på henne än vad jag har fått innan,
en väldigt stadig och ärlig känsla. Jag hoppas att jag kan rota fram den
under längre och längre stunder nu och verkligen få henne att jobba lite.

Min lilla underbara häst, jag tycker verkligen om henne
hur jobbig hon än är.
Jag vill ha henne..